22.46

Hallå hallå
Länge sen jag skrev så tänkte bara uppdatera läget lite
inte för att någon läser min blogg ellr så, den är den hemligaste av allt som är hemligt
men det är ju kul för mig att läsa
om 3 år ellr nåt sånt där

hehe

iaf
Jag åkte på Emmaboda, David gav mig sin bussbiljett och jag hade de 4 underbaraste dagarna
Är så himla glad att jag kunde åka, kändes ju helt sjukt när jag satt på bussen dit, som om jag hade hittat på det och inte alls var påväg utan att jag inbillade mig det, sjukt.
Campet var underbart, massa nya människor, jag kände egentligen inte en enda
men endå så hade jag så jävla roligt, alla var så snälla och trevliga.
lätt Emmaboda nästa år, hoppas på bra band då med för iår var de skapliga, såg ju lite band men endå inte, hängde mest i campet.
Dock var Boys Noize & Justice höjdpunkterna, så sjukt glad att jag sett dom.
När jag kom hem kändes det väldigt tomt, orkade inte direkt göra nånting i flera dagar och vädret sög, sen nu i torsdags åkte jag till Katrineholm & hälsade på i Davids lilla lägenhet & stannade till igår, söndag. Fredagen var galen och i framtiden vet jag vad jag inte ska göra, även om det inte ens var min mening då heller

Jag vet inte hur jag ska beskriva saker & ting,
är ju rätt nytt för mig att umgås med någon såhär
Men det känns bra än så länge, väldigt bra
Jag vågar nog inte riktigt känna efter så mkt, tar det som det kommer
men jag skulle nog ljuga lite för mig sj
om jag inte erkände att jag saknar att vara med honom
och det är som sagt ohäftigt att sakna så det ljuger jag om endå

imorn ska Malin, John och jag utforska våra sinnen,
så jag ska lägga mig strax för att vara utvilad till det
Ahjuste, skolan börjar nästa vecka också,
jag ska gå om 2an och känner mig lugn och tillfreds med tanken nu
var på möte med syon idag,
allt verkar funka så som jag hoppades på att det skulle kunna

Det som skulle få min lilla bubbla av spricka av förtjusning mer nu
är ju om jag verkligen flyttar hemifrån innan årskiftet
men det verkar föga troligt, jag tröstar mig med att jag snart är 18 år fyllda,
28 dagar kvar
haha måste skriva ett inlägg på min b-day bara för det,
28 dagar senare.
urgh nu glider mina tankar till 1,
som jag bestämmer mig för att benämna honom som bara för det.
har aldrig förstått mig på han helt, men saknar honom endå
han finns ju där i mina tankar varje gång jag hör nån av sångerna

We flew together
I thought we fly forever

Förmodligen längsta inlägget som jag nånsin kommer skriva,
såvidare jag inte fastnar för det här
man ska aldrig säga aldrig



.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0