i över elva år har hon varit den som alltid funnits där
hur fan i helvetes jävla skit
ska man kunna stå och bestämma att nästa vecka..



jag gråter nästan för mkt för att se vad jag skriver nu
jag älskar dig så otroligt mkt
jag vill inte, och samtidigt vill jag inte att hon ska behöva lida längre
hur fan kan mamma stå och säga att jag får bestämma när
i elva år... den finaste, snällaste och underbaraste vännen
det går för fort
hur fan ska jag ens orka åka dit om inte du finns där längre
den enda jävla orsaken jag haft att vara där
och den enda som hjälpt mig stå ut varenda jävla dag
varje kväll där från att jag var 6 har du sovit brevid mig i sängen

jag kmr aldrig vilja sova där igen utan dig
min allra finaste

jag vill inte ens tänka på hur det kmr kännas om en vecka
vill inte vara med om det här
det känns som någon sliter bort en del av mig, och det gör så jävla ont

.